En liten del av mig

Tredje dagen kom med besked

2012-01-27T00:00:00.000+01:00

Morgon började med att jag skulle vara fastande så Jörgen fick avnjuta hotellfrukosten utan mitt trevliga sällskap. Jag låg kvar och surade på rummet för att jag inte fick äta. taxin kom och hämtatde oss dock lite sent men ändå så att vi var i tid till när jag skulle göra ultraljudet på levern.

Efter det var det ett möte med en läkare på levertransplantations mottagningen, hon ville träffa mig innna konferensen de skulle ha kl 13.00 då de skulle ta upp mig som patient. Vidare skulle jag göra ett njurfuktionstest. Det tog några timmar, de sprutar in ett ämne i kroppen och sedan tar de prover med jämna mellanrum för att kolla hur mina njurar jobbar för att rena blodet från ämnet. Hela testet tog cirka 5 timmar.

När det var klart så var även konferensen om mig klar och vi skulle träffa läkaren igen. Hon berättade att jag aldeles för "frisk" just nu för en transplantation. De tycker att om min livskvallité inte blir bättre eller att om den försämras så rekomenderar de i första hand att man plockar bort en njure för att göra större plats i buken. Eftersom mina njurar är som hon sa "en stor pjäs" lika stor som en foppa toffel och då har man ju två njurar och min lever också är stor så hamnar magsäcken i kläm och mina tarmar har förskjutits till sidan av magen. Men med att plocka bort en njure skulle det bli större plats. Nu är det ju inte bara att ta bort en njure heller eftersom jag redan har nedsatt funktion och med en njure skulle man kunna säga att funktionen halveras vilket skullle innebära dialys och sedan en transplantation av en njure.

Ja det är där jag står just nu. Så för mig är det kanske bara att inse att jag måste sänka mina krav på livskvallitén och stå ut med att jag kräks och inte har någon större ork till mer än att jobba mina åtta timmar.Att jag hela tiden har ett tryck mot bröstet som gör det jobbigt att andas i bland.
Kanske är det dags att omprioritera vad som är viktigt för just mig. Många tänker kanske, men du orkar ju jobba 8 timmar då ska du väl inte klaga. Nej jag vet att det alltid finns de som har det värre och jobbigare. Men jag klagar inte, jag bara konstaterar att så här är det just nu för mig. (Visst kan jag klaga ibland för att jag blir less på att kräkas och att inte orka med mig själv ibland men jag anser att det är nyttigt att klaga mellan varven, det får mig att skaffa lite ny kraft på något sätt)

Beskedet kändes både positivt och negativt, det var med blandade känslor som jag lämnade sjukhuset.

Väl tillbaka på hotellet så tog vi oss en liten tur på hotellets SPA, det var riktigt härligt att bara ligga och bubbla och låta tankarna flöda. Och som tur är har känner jag en fantastisk person som ordnande att jag och Jörgen fick ett fantastiskt avslut på den här resan. Vi fick gå på Tomas Ledin på Rondo!!! Vilken fantastisk show. Först var det meningen att vi skulle sitta vid baren lite längre bak och det var helt ok eftersom vi kom in trots att det var fullsatt. Men då hade vi turen och hovmästaren sa att de hade två platser aldeles vid scenen på parkett om vi skulle tycka att det var bättre, och det sa vi självklart ja till. Det var ett skönt avslut på den här resan tycker jag .I morgon bitti åker vi hem till lilla härliga Ö-vik.

Kram

Andra dagen med mycket väntan

2012-01-25T15:44:00.000+01:00

Då var dag 2 avklarad på transplantationsmottagningen på Sahlgrenska. Första mötet var tänkt med en kurator, men hon hade läst fel tid så den bokades om till efter lunch. Så då fick jag vänta en liten stund innan det var dags för sjukgymnasten.

Så det första jag fick göra idag var att träffa sjukgymnasten på vårdavdelningen för transplanterade patienter. Hon ville kolla min fysik lite grann(tur att det bara var lite eftersom jag är en soffpotatis) Men jag fick göra lite olika övningar med vikter. Ben var det inga problem med men när det kom till armarna och mina triceps så var det ju inte så att hon hoppade av förtjusning av min enorma styrka, det är som mamma alltid sagt: Men du måste träna dina armar du kan ju inte ens lyfta en gjutjärns panna. Och det löste jag galant med att köpa en teflon(mycket lättare) Så någon speciellt träningsmänninska är jag inte men jag är ändå inte helt utan styrka och kondition. Jag anses väl som normal det gav i alla fall ett u.a (utan anmärkning) i protokollet.

Efter mötet med sjukgymnasten fick vi lite tid för att äta lite lunch på sjukhusets café. Och efter det var det dags för kuratorn som förklarade lite för oss om olika saker man kan tänka på. Att det finns möjlighet att söka närstående ersättning på försäkringskassan, att det finn möjlighet att söka hjälp hos hemlandstinget att anhörig får följa med i sjuktransport om transplantationen blir av. Sedan så frågade hon oss om vi hade några funderingar och det är det som känns så himla konstigt, vad ska jag fråga när jag inte vet om det blir någon transplantation. För frågor kommer det att komma.

Sedan var det dags för ytteligare väntan innan det var dags för ett besök med narkosläkaren, som var en lustig prick. Han satt och läste journalen samtidigt som han pratatde och fyllde i en blankett samtidigt och sa även att han inte var otrevlig utan att han var duktig på just att göra flera saker samtidigt. Han berättade att han såg inga som helst problem att söva mig och heller inga problem att väcka mig. Sedan så kom även frågan här om rökning. Och som han även skrev med stora bokstäver i protokollet STOPP!!!! Han menade på att de gör ganska mycket för mig och då kunde jag ställa upp och göra en sak för det hela också och det är att sluta röka. Han betättade för Jörgen att efter en operation som tar ca 6 - 36 tim så kommer patienten ut med en massa slangar och rör och det är för att de ska kunna kontrollera allt så bra som möjligt. Efter det ställde han frågan om jag vill ha lugnande när jag kommer in. Vilket jag inte vet om jag gör men jag svarade ja i alla fall. Jag skulle tro att man kan nog vara så nervös inför en så omfattande operation att det kan nog behövas. Och så naturligtvis så ställde han också frågan om jag hade några frågor. Såklart så hade jag inte det. Läkaren kändes oehört duktig och trygg och förklarade det hela ganska så bra.

Där slutatde dag nummer 2 och så beställdes en taxi tillbaka till hotellet. Det blir ganska mycket att ta in och mycket att komma ihåg. Det är skönt att ha Jörgen med, han har koll på det mesta nu. Nu lite vila och sedan ska vi försöka ta oss till en biograf.

Kram

Första dagen

2012-01-24T17:26:00.000+01:00

I morse klev jag och Jörgen upp tidigt då vi skulle åka med första flyget 06.35 och taxin skulle komma 05.30. Men det var singa somhelst problem att komma upp. Först en frukost på flyg nr 1 sedan en till frukost på flyg nr 2. Mätt och belåten anlände vi till Sahlgrenska kl 09.59 och min första tid var inbokad kl 10.00.

Första träffen var med transplantations kordinatorn, hon förklarade vad som skulle hända de närmasta dagarna och så fick jag ett fint PM för allt som är inbokat under veckan. Allt i från transporttider till läkartider mm.

Vaddå transporttider, ja det förstår man om man varit på stora sjukhus, men för lilla jag från lilla Ö-vik med en huvudentré på sjukhuset så är det bra med transporter här. För här är det Vita stråket och Röda Stråket och där jag ska hålla till som mest Bruna Stråket 5 plan 6

Efter vi fått instruktioner om veckan så fick jag träffa en Gastro läkare(jätte trevlig) hon ställde lite frågor mm sedan så skulle hon också känna lite på magen och hennes kommentar: - Ja det var en stor lever!
Ja, tänkte ja det är ju därför jag är här ju =) Men hon kunde också känna den tydligt och hon såg också med blotta ögat att den är stor.

I övrigt fick jag veta att de flesta prover jag tagit i Ö-vik har sett bra ut, hjärtprover, konditions prov(haha soffpotatsis som jag är) och att min lungor såg bra ut. Nu hade jag ju tänkt att sluta med min rökning innan jag åkte hit men det lyckades inte riktigt, och med övervakare Bäste Jörgen i rummet kunde jag ju inte direkt sitta där och ljuga att jag slutat. Men den väliga läkaren la inga fördömmande ord utan sa bara att sluta röka är viktigt. Och naturligt vis ska jag det!

Efter det blev det en lite sallads lunch på ett litet café. Vi blev sedan upphämtat i taxi för en transport till Nordhemskliniken(beroendeenhet) där vi fick pratat med en sköteska samt en psykolog/läkare om alkohol och dess faror mm Alla som ska transplanteras måste dit. De ville helt enket kolla mina alkoholvanor och om jag har problem med droger av något slag. Fick tom lämna urinprov för att de ville kolla om jag talade sanning. Läkaren sa skämtsamt: Ja vem vet du kanske rökte på innan du kom hit =() Det var ialla fall en bra information vi fick. Därefter blev det transport tillbaka till transplantationsmottagningen där det var dags för lite prover. Vet inte riktigt vad de kolla med de tog 12 olika rör, ekg, blodtryck vikt, längd, puls och syremättnad.

Efter provtagningen var klar så fick vi transport till hotellet. Ett trevligt litet hotell ca 15 min från centrum.
Vi tog en lite promenad och en eftermiddags fika på ett litet café i närheten och Jörgen fick sin efterlängtatde Semla för min egen del blev det ett wienerbröd.

Nu i kväll så planerar vi att äta lite sushi(stavas det så) och det ser jag fram emot.

Kram

Dagen innan avresa till Göteborg

2012-01-23T13:31:00.001+01:00

Min förmiddag bestod av ett besök hos världens underbaraste lille krabat. Det var ett välbehövligt egoistiskt besök. Jag behövde fylla mitt hjärta med värme och kärlek och det får man verkligen av små krabater. Man behöver inte göra sig till, jag kan helt enkelt bara njuta av den värme han sprider med bara ett enkelt litet leende eller ett litet bubbelljud med de små söta läpparna.

Sedan har jag städat... tjoho!! Det är rent och snyggt igen i mitt kök igen, alltid lika skönt och tillfredsställande att se diskbänken efter en helg där vi tillåtit oss att bara vara.

Nu ska jag ta och packa lite grann, egentligen är det väl inte så mycket som behövs men av någon anledning så lyckas jag fylla väskan pinfull med både det ena och andra som jag tycker verkar viktigt att ha med som sedan ligger kvar oanvänt när jag kommer hem. Jag tänker att det kan vara bra att ha med ifall... och det där ifall blir oftast inte.

Det kommer att bli tre intressanta dagar med mycket information, det är därför gubben också åker med. Ja han ska få komma ihåg allt som sägs och vara mitt stöd. Det känns riktigt bra att han med vid min sida. Oavsett vad som de beslutar nere i Göteborg så är det för mitt bästa. Om det blir transplantation eller inte tänker jag försöka att inte spekulera i och definitivt inte hur det kommer att bli efter en transplantation för som sagt jag vet ju inte än vad som händer.

Jag kan erkänna att nu när jag varit hemma både fredag och nu idag så har jag suttit och läst på lite om vad som kan hända efter en transplantation och det är väl på gott och ont man tar reda på vad som kan hända, hur kan min framtid se ut, ja det är mycket att spekulera i. Så nu har jag spekulerat klart och tagit ställning till att återigen ta dag för dag och invänta besked på torsdag kl 13.00.

Så i morgon kl 04,30 är det uppställning och vi tar första flyget från Ö-vik mot Göteborg mot nya erfarenheter.

Kram

Nervös

2012-01-20T08:05:00.000+01:00

Kanske är det tur att jag är så "frisk" som jag är. I förra inlägget nämnde jag att jag att vaccinationer får man bekosta själv. Men jag gjorde så att jag kollade upp det en extra gång bara för att vara säker. Och det visade sig att jag inte behöver betala för vaccinationerna utan jag fick tillbaka mina 567:-

Nu har jag tagit ledigt idag för att ställa om min mentala inställning, jag har fram till idag jobbat 100%(med en kort period av sjukskrivning förra våren) och egentligen inte mått så himla bra det senaste året. Förra året vi den här tiden gick jag och kräktes ca en till två gånger om dagen. Jag blev helt slutkörd i kropp och själ. Jag gick på flera besök hos läkaren som konstaterade att min lever växt och blivit riktigt stor. Fylld med cystor, flera hundra var av den största är lika stor som en apelsin. Jag har vetat att jag har cystor i lever och i njurar sedan 2001. Med det har aldrig vart något fysiskt problem, i början när jag fick veta det var det mest på psyket det tog. När jag sedan insåg att det var något man kunde leva som vanligt med har det gått riktigt bra. Jag har alltid försökt att vara positiv och tagit sjukdomen för var det varit just här och nu, viket också gjort att jag har inte tänkt så mycket på den utan låtit det andra i min värld runt om kring mig varit härligt att leva för.

Men nu har jag som sagt det senaste året varit mindre pigg och min sjukdom gjort sig mer påmind. Trots det så har jag försökt att vara här och nu i det "vanliga livet" Eller jag har varit oerhört bra på att spela teater. Jag har visat en pigg och kry utsida, men inombords har det inte alltid varit så. Under året jag jag gått på transplantationsutredning och sprungit på sjukhuset titt som tätt för olika provtagningar och sprutor mm. Och nu är det dags för ett besök i Göteborg på Sahlgrenska. Jag åker dit på tisdag och hem på fredag.

Så nu är det dags för mig att mentalt ställa in mig på vad som ska hända i Göteborg. Det blir lite provtagningar och möten med olika läkare och sedan på torsdag kl 13,00 tas det ett beslut om hur de ska gå vidare, transplantation nu eller flytta fram det. Jaha... hur ska jag tänka då??? Jag har bestämt mig för att att ta dag för dag och tänka och reflektera över vad som sägs och görs. Inte få PANIK, inte tänka på negativa saker. Låta läkarnas kompetens avgöra hur det ska bli. FY FAN för att inte ha KONTROLL. Just nu vill jag att det ska vara torsdag så att jag vet. Men det är bara fredag så jag får tålmodigt vänta.

Idag ser min mage ut ungefär som att jag vore gravid i 9:e månaden, min mage har växt ganska rejält det senaste året. Jag kräks fortfarande emellanåt, men det är inte alls som ett år sedan då det var flera gånger om dagen. Jag är väldigt trött och orkar egentligen inget mer än att vara på mitt jobb(jag kan erkänna att jag är inte lika effektiv som tidigare) När jag kommer hem orkar jag ofta inte laga mat, vårt hem ser ut som en otrivsam grotta(barnen och gubben gör sitt bästa, men det blir inte på mitt vis) tvätten växer och damråttorna likaså. Att umgås med vänner & bekanta är bara jobbigt. Ibland har jag haft några glansdagar och fått undan och ibland lagat en bit god mat men det är inte alls som förut. TACK till mina barn och gubbe som står ut med en riktig padda(det är så jag har känt mig) Men mitt i allt detta har jag ändå varit tacksam på något sätt. Tacksam över att jag själv låtit det vara OK att vara en padda. Det har gjort att jag har tagit dagen för vad den är. Jag har använt mina krafter att vara på mitt arbete, för då har jag inte känt mig sjuk.

Jag är egentligen inte heller sjuk, det är bara en liten del av mig som inte är som det ska. Och så tänker jag fortsätta tänka. Oavsett vad som händer måste jag tänka positivt. Ibland händer ju det att jag blir ledsen och rädd och orolig men för det mesta behöver jag bara lyfta upp mina ögon och se det jag har runt omkring mig just nu för att vara tacksam för just det som finns omkring mig.

Kram

Ekonomi i samband med transplantationsutredning

2012-01-16T16:30:00.000+01:00

Nu var det längesedan jag gjorde något inlägg, men allt runt om kring det här med transplantationsförberedelser det tar tid.

Nu senast har jag varit och tagit lite olika sputor, bla mot hepatit och lunginflammation och influensa. Dessa vaccinationer måste man bekosta själv. Fast jag tycker själv att jag bör räknas till riskgruppen och då ska man inte behöva betala stickkostnaden som VC tar ut i avgift. Vaccinationerna går heller inte under läkemedelskostnader och blir alltså inte billigare eller möjlighet till frikort.

Det är just det där med ekonomi som jag känner mig lite oroad för, hur kommer man att påverkas ekonomiskt? Jag hade i alla fall tur att mitt landsting bekostar resan för min medföljande till Sahlgrenska nu när jag ska dit till veckan. Boendet vet jag inte om det kostar något för honom och kostar det för mig?

Ja, så till veckan ska jag alltså ner till Sahlgrenska för vidare undersökningar samt på torsdag tas det beslut om det blir transplantation nu eller om det ska flyttas längre fram i framtiden. Och hur det känns vet jag inte riktigt. Om det blir av?? Om det flyttas fram?? Känslorna är många och blandade med panik och lättnad. När tankarna rusar iväg brukar jag försöka stoppa mig själv och tänka att jag ska ta en dag i taget. Men ibland är det inte så himla lätt. Just nu i denna stund tänker jag invänta på beslutet nästa torsdag innan jag oroar mig. För jag har ju som helst ingen vetskap om vad jag ska oroa mig för. Jag lägger all min tro att läkarna kommer att gör den bedömning som är bäst för mig och jag får ta det därifrån.

Kram

Mörkret

2011-11-18T18:24:00.000+01:00

Idag är det en liten tycka synd om mig själv dag.

Jag brukar tillåta mig själv att vara nere en liten stund för att sedan blicka uppåt.

Men just nu känns allt bara tungt. Allt har dragit ut på tiden, prover hit & dit och allt i en himla ovisshet. Det är väl blandat med årstiden(mörk & tråkig november) och mitt tillstånd(är inte gravid fast min mage ser ut som om jag vore i minst 7:e månaden) Mina löneförhandlingar idag gick inge vidare = 0:- Det känns som om jag bär på en ryggsäck som väger alldeles för mycket för mig.
Sedan ska jag måste stå och stycka kött en fredags kväll, när man egentligen vill sitta och mysa i soffan framför en sprakande brasa men en STOR kopp med varm glögg och mysa. Ja jag vet att jag kommer att glädjas sedan när jag lyfter på locket till frysen och har möjligheten att välja och vraka på stek och filé. Men just nu känns det långt borta.

Trots att jag är över 40 år skulle jag just nu vilja bli ompysslad av mamma, som hon gjorde när jag var liten. Varm mjölk med eucalyptushalstabletter, en bra tidning, en film under ett mysigt täcke. Bara hennes närvaro skulle kännas skönt. Ja... jag känner mig jätte liten just nu.

Trots allt det jobbiga som snurrar i mig just nu, så VET jag att jag är omgiven av en fantastisk man och fantastiska tre döttrar, syster, mamma + sambo, pappa + sambo, systerdöttrar(som förresten är det vackraste och bästa flickorna som finns), svärson och ett barnbarn som är den absolut underbaraste pojke som finns på jorden och många många fler... ja jag omges verkligen av människor som värmer mitt hjärta.

Men ibland som just idag känns det bara tungt och trist.

Kram på er alla

Remissen skickad

2011-10-07T16:03:00.000+02:00

Äntligen har remissen gått iväg, men tyvärr så hade Sjukhuset här missat en del prover och lite sprutor som jag ska ha.

Men det är i alla fall på gång och det känns skönt. Det kommer väl att ta ytterligare några månader att göra de prover som saknas, ett ska göras den 20 oktober och några till längre fram.

Värst i det hela är väntan och ovissheten. Det blir en inre ohanterlig stress som jag försöker att bemästra. Ibland går det bra och ibland funkar det inte alls. Snart känner jag mig sjukare i huvudet/psykisk än vad min lever mår dåligt... konstigt!!

Tröttheten är något som blir värre och värre, ska ta tag i det och gå och kolla mitt järn värde. Det kan ju hända att det är slut på mina järnreserver som det var i våras. Och det är ju enkelt att lösa, en järninjektion och det är klart.

Nu ska jag njuta av fredags kvällen med min man och två fantastiska döttrar <3

Kram

Ja då har det hänt igen!

2011-09-24T09:55:00.000+02:00

Kände på mig att allt inte stod rätt till så jag ringde ner till Sahlgrenska för att höra om mina papper kommit fram. Nej det har de naturligtvis inte gjort. Så då lyfte jag luren och ringde upp min sköterska här. Och hon trodde att de var skickade, men när jag sa att de inte fått något i Göteborg så skulle hon kolla upp det. Dagen efter ringde hon upp mig igen och sa att mina papper ligger kvar och är inte skickad!!! Hon skulle se till att de blev skickad den här veckan, och det får jag verkligen hoppas på.

Den här väntan är inte rolig, att vänta är det värsta jag vet. Men bara jag vet att det finns ett datum att vänta till då går det bra. Eller om man av naturliga förklaringar går och väntar är en helt annan sak.

Tänk på andra stackare som också tror att de väntar på att bli kallade till en läkare och bara går och väntar och väntar, de kanske inte har ork att ta kontakt med andra och kolla upp hur saker och ting ligger till. Undra hur lång deras väntan kan bli?

Idag är en riktigt skit dag, mår riktigt dåligt!!! Men förhoppningsvis går det över på ett tag.

Ha en bra dag

Kram

Tiden går och går

2011-09-17T07:28:00.000+02:00

Tänk vad tiden går fort, vi är nu i september och höst mörkret kryper närmare och närmare. Jag gillar hösten. Alla färgsprakande träd som skiftar i olika nyanser, och att få tända en massa ljus på kvällarna.

Jag jobbar heltid och mår ganska hyfsat tycker jag, trots att jag kräks och mår riktigt illa mellan varven och för att inte tala om hur otroligt trött jag är. Men för mig passar det bra att få gå till jobbet på dagarna. Jag får mycket annat att tänka på och det är bra tycker jag.

Alla mina papper ska vara skickad till Sahlgrenska nu och jag väntar bara på att de ska höra av sig för samtal och vidare provtagningar inför transplantation. Jag vet att de funderar på att transplantera både njurar och lever samtidigt men jag vet inte hur det blir. Men det är inget som jag tänker värst mycket på, för det tar jag då det blir. Just nu är jag här och nu. Jag försöker ta en dag i taget det känns som det är lättast att hantera allt på det sättet.

Men visst faller jag ihop ibland och tycker att allt känns orättvist och fördjävligt. Jag går igenom hela förloppet och tänker tankar som att jag kanske aldrig mer kan jobba, jag kanske aldrig mer kan göra vissa saker.... Men det sjukaste är att jag tänker på, att tänk om jag inte kan ta ett glas vin längre för tänk om jag får en lever som är allergisk mot alkohol.... Ja... som om det skulle vara viktigt.

Ja tankar och känslor kan man inte alltid styra till att vara kloka och resonabla, för de bara kommer. Men i efterhand så får jag sortera vad som betyder något i dem och vad som är viktigt för mig.

Det som är viktigt just nu är att jag vill leva ett rikt liv och det gör jag bäst i att vara här och nu. Hoppas att jag kan fortsätta vara så klok och verkligen göra det jag skriver =)

Jag ska ju snart bli moster igen och det är fantastiskt underbart. Och så en ännu större grej blir det ju att jag ska bli "bonus" mormor för första gången. Åh vad jag ska snusa på dessa bebisar!!!!

/Kramelikram

Med andan i halsen

2011-09-01T14:11:00.000+02:00

Fick just ett samtal av en sköterska på sjukhuset, jag måste göra ett andningstest innan fredag. Och jag som har en flygtaxi att passa 14,40. Så jag kastade mig i bilen, in på undersökningsrummet. Och blååsssss..... med fullt gapande mun, hur lätt är det då!!!! Ja det är i alla fall tydligen så testerna ska göras och gjordes.

RESULTAT: Njaaaa... att jag är rökare det märks. Ligger strax under det normala.

Ja nu är det dags att fimpa!!!

Om jag intalar mig hela tiden att jag inte är en rökare kanske det fungerar lättare, vad vet jag. Men det är i alla fall värt att testa.

Så nu ska jag bara slappa och ta det lugnt och njuta. För strax är det avfärd till Växjö för teaterfestival i Kalvsvik. Det ska bli riktigt roligt att träffa alla som vi lärt känna med åren. Vilken tur att gubben min är en amatörteaterspelandegubbe, för då har jag ju turen att få följa med och titta på en massa fantastiskt duktiga människor.

Taxin är strax här.

Kram

Inte lätt att förklara

2011-08-27T09:51:00.000+02:00

I går så hamnade jag i en lustig situation. Jag var ute på krogen tillsammans med lite vänner. Det var fantastiskt trevligt på alla sätt. Men så kände jag att jag började må lite illa och då är det bara att bege sig till toaletten och kräkas. Men en fredagkväll är det inte så lätt att förklara att man inte är full och kräks av en annan anledning.
Det var ganska nära att jag blev utkastad. Men med snälla vänner som kunde villa bort vakterna medans jag smet ut till resten av gänget.

Och det här är ju alltid människans vanliga tankar, om de ser något ovanligt hos någon. Typ att en person vinglar, kräks eller rent av faller ihop. Nästan alltid är första tanken att den personen är full. Jag har också tänkt så. Men jag försöker att tänka om och låta att första tanken ska vara är han/hon sjuk, behöver personen hjälp? Och sedan göra en bedömning om det är så eller kanske att personen är berusad. Men det kan ju ändå vara så att den berusade personen behöver hjälp.

Så jag ska försöka att inte vara så snabb att döma. Att stanna upp och tänka till är alltid bra.

/Kram

Tjohoo

2011-08-25T20:43:00.000+02:00

Fys/hjärt test gick ju riktigt bra. Jag som trodde att mormor Berta dryga 80 år skulle vara i bättre form än mig. Men den snälla läkaren sa att allt såg helt normalt ut i förhållande till vikt/längd/ålder =)

Men det är ju inte så att jag tänker fortfarande vara en "antimotionär" jag ska verkligen försöka komma ut och röra på mig. Det kommer jag att ha igen i längden. Snabbare återhämtning efter operation ska jag kunna tänka mig att det blir.

Det är ganska fantastiskt vilken fin utrustning det finns för att kolla att vi mår bra. Ultraljudet på hjärtat var ju helt fantastiskt att se. Sist jag tittade på hjärta i med ultraljud var när jag var gravid och fick se mina flickors småhjärtan slå. Men det hjärta jag såg igår det var mitt och det var stort i förhållande till flickornas.

Hjärtat slog som det skulle och klaffarna höll tätt när de stängde igen och det var visst bra.
Ja så nu är det bara för min läkare att samla ihop samtliga provsvar och skicka dem vidare till Sahlgrenska. Så får vi se vad som händer här näst.

Kram

Gruvar mig för morgondagen

2011-08-23T20:20:00.000+02:00

I morgon är det dags för att göra mitt arbetsbelastnings test av hjärta och lungor. Och det är ju inte så, att jag inte vill, men vad kommer testerna visa??? Förmodligen bekräfta att min kondition liknar en 80-årig tant. Jag kan i bland höra mig själv när jag gått upp för en trappa hur jag flåsar tungt som en flodhäst. Och det är nästan att jag får mjölksyra i benen om trappan är allt för lång. Det stod i brevet jag fick att man skulle ha ombyte och handduk med sig, vaddå??? Ska jag måste svettas?? Det har jag aldrig gjort!!!

Nu önskar jag att jag var den där lätta kaninen som skuttar glatt och fort.

Men det är bara att inse fakta att rökningen har satt sina spår, förkylningen gör sitt. Och framför allt att jag varit en antimotionär i nästan hela mitt liv. Det är inte att jag tycker att det varit jobbigt att ta ett varv runt kvarteret, det är bara att jag inte velat. Inte haft den rätta motivationen. Jag tar mig bara helt enkelt inte ut och motionerar.

Jag vet att jag måste ändra mina vanor, både med motion och rökningen. Varför är det så himla svårt. När jag till och med vet att jag måste och att det är bättre för mig så hittar jag inte "rätta knycket" för att komma igång.
Helst skulle jag vilja att någon kom och hämtade mig och gick ut och "rasta" mig. Då tror jag att det skulle gå mycket lättare.

Men i morgon ska jag försöka plocka fram den lilla tjurskalle som finns i mig och kämpa!!

Kram

5 nya organ

2011-08-21T08:13:00.000+02:00

I fredags när jag kom hem från arbetet så låg Tidningen 7 i brevlådan som vanligt.
Det var riktigt intressant läsning i den.
En ung tjej hade fått 5 nya organ och nu har hon varit med i World Transplant Games och deltagit i 5 olika grenar en gren för varje organ.

Helt fantastiskt!

Läs artikel, jag har lagt till den i mina länkar.

Kram

Läkarsamtal

2011-08-09T17:53:00.000+02:00

Idag ringde min njurdoktor och berättade att hon varit i kontakt med Sahlgrenska. De har tittat på mina CT-röntgen bilder och de förstår problemet med plats brist inne i magen. Det hela har gått himla fort ialla fall för mig själv att förstå. Men i alla fall så kommer jag att få en tid på Sahlgrenska inom 4-6 veckor för samtal.

Det kändes jätte konstigt när min läkare sa det.. 4 - 6 veckor, det är ju jätte snart. Men innan det så är det mera prover som måste tas. Och så är det ju bara ett möte med läkare för de vill ju träffa mig och prata.

Jag fick också veta att de förra proverna visade att jag hade för lågt folat i kroppen vilket innebär ytterligare en tablett på morgonen. Läste också att man kan få sämre närminne om det ämne saknas i kroppen. Så nu ser jag positivt på lite B-vitamin tillskott som jag fått att mitt minne ska bli bättre och jag kan skylla på det istället för åldern =)

Visst tycker jag att allt går lite fort och jag hinner inte riktigt med i tanken. Men jag är glad att jag har en fantastisk läkare här på sjukhuset och att jag kommer att komma till ett bra sjukhus.

Kram

Semestern är över

2011-08-08T19:20:00.000+02:00

Ja, nu har jag gjort min första arbetsdag efter en härlig semester. Det känns riktigt skönt faktiskt. Nästan hela sommaren har vi tillbringat i vår lilla husvagn och bara haft det mysigt.

Allt i från fiske till lite båtturer och framför allt umgåtts med härliga familjen och underbara vänner. Det känns i hela själen att jag har fått fylla på alla energidepåer med kärlek och värme. Jag känner mig otroligt tacksam.

Även många nya bekantskaper har det blivit i sommar och det är alltid lika trevligt. Nya möten tycker jag ger mig alltid nya saker att tänka på och jag tycker att jag utvecklas av alla möten. Allt detta tar jag med mig in i höstmörkret och tänder massor av värmeljus och njuter av det som varit och ser framemot vad som kommer här näst.

Kram

Förberedande prover

2011-08-07T14:53:00.000+02:00

Ja, nu har det börjat... med alla förberedande prover. Jag tror att de tömde mig på blod sist. 14 rör tog de och då var det bara början. Men det var bland annat vävnadsprover och blodgruppering. I slutet av augusti ska jag göra Arbets -EKG, ultraljud av hjärta mm

Jag har en stark inställning till att det här kommer att gå jätte bra och att jag hamnar på ett bra sjukhus med kunniga läkare. Och min förhoppning är att de bedömer att de inte behöver göra någon transplantation ännu, utan att jag kommer att få vänta ytterligare några år eftersom jag har bra värden förutom att min lever och njurar är alldeles förstora pga alla cystor.

Både smärtan och illamåendet har blivit mindre och det känns helt underbart. Visst har jag sämre dagar men de är så få nu.

Att tänka positivt tycker jag har hjälp mig, och illamåendet som jag led av under januari till maj är ju mycket bättre. Och jag vill tro att det beror på mina tankar. Tanken kraft är stark!

Ta till vara på stunden!

Myser

2011-07-25T10:19:00.000+02:00

Vi har bott i vårt hus i snart 12 år och någon riktig tvättstuga har vi inte riktigt haft. Vi har i källaren flyttat runt tvättmaskinen från pannrummet till ett annat och ett annat. Men nu ÄNTLIGEN så är den klar!!! För jag fick ta och bestämma mig om vart den skulle vara och så med lite klinkers och lite färg så har vi fått till det.

Men det är inte alltid lätt att påbörja saker och tro att allt ska gå som en dans och den budget som vi gjorde sen sprack. För när den första rörmokaren var här och kopplade in vatten till den nya tvättstugan så blev vi utan kallvatten i resten av huset och han hade INTE tid att fixa resten. Det kan visst bli så när man har gamla ledningar och byter ut mot nya till en viss del, då sätter de gamla ledningarna igen, naturligtvis hände det oss.

Tur får man säga att vi hade, för när jag ringde en annan rörfirma och förklarade vårt problem att min dotter och jag inte kunde skölja ur balsam ur håret när vi tvättat det så tog det inte någon lång stund innan han var här. Kanske var det för att min dotter jobbat på en firma som säljer rördelar och han visste vem hon var så han kom till vår räddning väldigt fort. Men så fick vi också byta ut alla kallvatten ledningar i huset, vilket inte var med i vår budget. Men vi kan ialla fall skölja ur balsamet ur håret nu.

Så nu efter 12 år står vår fina tvättstuga klar och jag bara myser. Jag känner verkligen glädje för detta. Och jag har väl heller inte klagat genom åren när jag stått i en skruttkällare och tvättat, det har ju fungerat.
Men nu är det fint och fungerar och vi är riktigt nöjda.

Kram

Soliga dagar

2011-07-22T10:19:00.000+02:00

Min semester har varit helt fantastisk och jag har verkligen inte stressat något alls, bara tagit dagen som den kommer. Vi har skuttat runt lite med husvagnen och fiskat lite, umgåtts med vänner och familj. Det gör verkligen att man fyller på sina tomma depåer med energi. Kärlek och närhet till de människor som man håller av är helt underbart.

Idag blir det en liten tur till min mammas stuga för att njuta av lite surströmming, åh vad jag längtar. Jag har turen ock att min två tonårsdöttrar vill följa med. För det är inte alltid det lättaste. De vill ju hellre vara med sina vänner än att sitta med en massa släkt =) Men idag har vi tur!

Fick igår av min sköterska tider för lite provtagningar som måste göras innan remissen för levertransplantation går iväg till Sahlgrenska. Ibland tänker jag vad konstigt allt har blivit, hur kunde det här hända mig. Jag har inte tid att vara sjuk och är jag sjuk? Jag vet att allt låter konstigt och snurrigt, men det är precis så jag känner.

Mitt humör svänger lite upp och ner titt som tätt och min man får ta det mesta av det, hoppas att han står ut och förstår att det inte är han det är fel på. Det säger jag naturligtvis till han också men det är absolut inte lätt för honom heller. Ena dagen bor han tillsammans med en harmonisk trevlig fru och nästa dag har hon förvandlats till en riktigt fräsande sur skata... och så håller det på. Han vet ju aldrig från dag till dag vem han vaknar upp med. Men och andra sidan om man ska hitta något positivt i det så blir det ju lite ombyte i hans vardag också!!!

Kram

Helt otroligt

2011-07-19T13:52:00.000+02:00

För ungefär en månad sedan fick jag mitt första remissvar från Umeå, vilket inte gav mig själv några direkta svar på varför man inte kunde punktera mina cystor. Så jag letade febrilt på internet efter information och jag tycker att det finns inte så mycket när det gäller just mina problem. Jag gjorde som så att jag sökte fram en e-post adress till någon leverspecialist avdelning på Sahlgrenska sjukhuset, och tänkte kanske blir de intresserade vad vet jag?

Men helt otroligt igår kväll ringde en läkare upp mig, för det var någon som bett honom göra det. Den här läkaren förklarade för mig att både punktering och reducering av levercystor är bara en tillfällig och kortsiktig lösning då cystorna kommer tillbaka på två till tre månader. Och att göra så pass stora ingrepp på kortsiktiga lösningar är inte någon hjälp för just mig.

Läkaren tog mina uppgifter om vikt/längd/ålder och lite värden. Han sa att han gärna skulle vila se på min CT röntgenbilder som jag tog i våras. Så han tyckte att jag skulle kontakta min njurläkare här och tala om att han ringt upp mig så att han skulle vilja få ta del av mina uppgifter. Jag tror också att han gjort någon forskning av just mina problem.

Jag är i alla fall helt imponerad av att han hörde av sig och det hördes att han var riktigt kunnig i detta.

Och nu tillbaka till solen och vänta på att min läkare ringer upp mig idag.

Positiva tankar brukar föra med sig något gott.

Kram

Remiss svar

2011-07-18T16:29:00.000+02:00

Ja nu har svaret från den andra remissen kommit och jag har haft samtal med min läkare idag. Och det svaret är precis som det förra, att de rekommenderar en levertransplantation. Ja hur ska jag tänka nu??
Det känns lite konstigt måste jag säga, men jag får väl acceptera det. Tur att det tar tid att planera och det är många prover som ska tas innan man väl är där. Och sedan ska det väl hittas organ också.

Så det som händer i detta läge är att min läkare ska göra en plan för mig och olika provtagningar, om jag har haft vattkoppor, arbetsprov och lungtest mm mm Ja egentligen vet jag väl inte så mycket men jag får nog veta mer allt eftersom. Jag är den första som min läkare har stött på där man måste titta på lever före en njurtransplantation. Men förhoppningsvis tar de båda organen samtidigt kan jag ju tycka då man ändå måste göra ett ingrepp, men det kanske man inte kan.

Just nu mår jag i alla fall bra ifrån mitt illamående och kräkningar så det är ju skönt. Så jag kan njuta av sommaren och semestern med min fantastiska familj. Vilket också är bra för då behöver inte min läkare göra något akut av detta utan att det får ta den tid det tar. Och det är bara för mig att ringa om jag blir sämre igen.

Jag kan tycka att allt känns lite märkligt, jag har ju sedan januari varit riktigt dålig och bara mått illa och kräkts hela tiden och så slutar det helt plötsligt(ja inte helt då, men det går långt mellan gångerna) Jag har ju fortfarande lika lite plats i magen tycker jag.

Förra vecka var jag på en Gastroskopi undersökning och det vill jag absolut inte göra om, fy bubblan vad otäckt. Men nu är det gjort och det gick lättare än jag föreställt mig ändå. Läkaren kunde konstatera att det inte fanns några sår eller annat fel inne i magen, det enda som inte gick så bra var att blåsa in luft i magen, det var för stort tryck utifrån, så jag la av världens största rap varje gång luften blåstes in. Och jag kände mig inte så läcker där jag låg och dregglade och rapade helt ogenerat haha... Och det sista jag sa till den fantastiskt vänliga läkare var: -Hit tänker jag inte komma fler gånger!!!

Och nu ska jag försöka som vanligt att se positivt på tillvaron och njuta av resterande av sommaren.

Allt kommer att bli till det bästa!

Kram

Snabba besked

2011-06-17T12:12:00.000+02:00

Jag det gick ju snabbt!!!

Var hos läkaren 10,00 och fick besked nu att de inte kunde hjälpa mig, de har inte den typen av speciallist läkare inom detta område.

Det var lite det jag hade på känn. Men jag fick rådet att kräva något som heter
"second opinion" en andra bedömning. Så först nu får jag vänta på remissvar från någon annan enhet i Umeå och hoppas innerligt att de kan hjälpa utan att jag behöver kräva "second opinion"

Ska det vara så svårt att punktera några cystor på levern så att jag slipper kräkas hela tiden!!!!

Nej, nu ska jag tänka positivt och hoppas att de hittar en lösning.
Klart att de gör det!!

Trevlig helg!!

En klapp på axeln

2011-06-16T09:41:00.000+02:00

Nu har jag gjort det, använt min försäkring som jag har genom jobbet.

Vet egentligen inte varför jag gjort det tidigare, men jag har som inte velat tappat min läkare eller hur jag nu har resonerat inom mig. Det har funnits ett oförklarligt motstånd i mig. Men varför ska jag inte använda den, det är ju faktiskt därför min arbetsgivare betalar den, för att jag ska få bästa möjliga hjälp.... men näää jag byter inte läkare i första taget.... känner mig som en envis gammal kärring -Jag har varit där i alla år så att....

Men nu är det historia nu är det gjort, steget är taget. BRA GJORT!!!

Vet heller inte om de kan hjälpa mig bättre eller om ens försäkringen gäller ett sånt här fall, men jag har ju inget att förlora.

Så nu har jag en ny tid hos en ny läkare i morgon redan kl 10,00

Det som också känns bra och det är att jag får en ytterligare läkare som kan göra en bedömning, kanske ser de några andra alternativ.

Kram

Chockbesked

2011-06-16T09:32:00.002+02:00

Igår hade jag en inplanerad tid hos min läkare för att få höra remissvaret från Umeå sjukhus.

Jag hade tidigare varit lite sur att jag inte fått höra det åtminstone på telefon lite tidigare.

Men det här var kanske inget besked man ska få på telefon, för det Umeå rekommenderade var att vi skulle kontakta Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg för diskussion om en levertransplantation.

För mig känns det helt absurt att gå ifrån att sticka hål på lite cystor, ja kanske ganska många och stora då till en levertransplantation. Det går som inte att förklara vad jag kände inom mig. Jag kände mig som ett stort frågetecken???

Vi satt och samtalade ett bra tag min läkare och jag och hon sa flera olika saker och en del har jag helt glömt bort, men att hon aldrig haft en patient med cystnjurar som haft den här typen av utveckling av cystor på levern... ja jag måste väl vara unik i något hörde jag mig själv säga. Sedan nämnde hon någon annan typ av behandling, med den har man NOG aldrig gjort här i Sverige tror jag sa hon.

Ja allt detta känns som om det vore en film jag satt och såg och att det inte handlade om mig, helt overkligt.

Och i nästa stund tänkte jag hur kan det komma sig jag kräks ju bara!!!! Men efter en stund så förstår jag att hela mitt tarmpaket och magsäck är påverkad av levercystorna. Levern har blivit så ofantligt stor att detta påverkar mig mekaniskt.

Efter mycket samtal hit och dit så tyckte min läkare att det inte kändes riktigt rätt att göra en transplantation i detta läge, utan skulle kolla vidare om man kan göra något kirurgiskt i stället.

VARFÖR KOLLAR MAN INTE DET PÅ EN GÅNG!!!

Nu blir det samma visa igen, fast det är sommar och det kommer att ta ännu L Ä N G R E T I D.... Ny remiss till ny avdelning.

Men samtidigt så känner jag väl att det är skönt att min läkare kollar på andra alternativ först innan man verkställer en levertransplantation.

Just nu önskar jag bara att jag skulle sluta kräkas och allt blir som tidigare. Med tankens kraft kanske det gå vem vet???

Igår fick jag också träffa en dietist som skulle se till att jag fick lite näringsersättning. Så nu ska jag prova ut lite smaker så att jag kan ta lite ersättning de dagar som jag mår som sämst.

Jag försöker att hitta det positiva i det hela... ja det ska väl vara att vi letar andra vägar.

Än är det inte transplantation som gäller. Fan jag är ju "frisk", jag kräks ju bara!!!!

Jag älskar mina barn och min man som orkar stå ut med mig, som just nu bara är en gnällig kärring.

Mitt mantra idag: TÄNK POSITIVT!!! Det kommer att bli till det bästa!

Ha en fantastisk dag i solen

Frustrationen är stor

2011-06-14T08:36:00.000+02:00

Varför ska allt ta en sån himla lång tid!!

Igår måndag ringde jag till Njurmottagningen för att kolla om mitt remissvar kommit till rätta och det hade det tydligen. Och vad stod det där då????
Nej det får jag vänta på tills i morgon då jag fått en ny tid hos min läkare. kunde hon inte bara ringa och säga som det är!!! Att det inte går att göra något åt detta!!! Ja, mina tankar är otroligt många just nu och det går än hit och dit.

Hur lång tid får allt ta egentligen innan man får hjälp inom vården?? Vårdgaranti vad är det??
Jag har i alla fall väntat sedan i januari då jag sökte hjälp hos min läkare.... 90 dagar???
Nu har det gått 4 månader och det har fortfarande inte hänt något, förutom att jag tappar ork för varje dag som går.

Men jag får inte tappa humöret än om det svajar rejält idag, imorgon får jag i alla fall veta varför allt blev inställt i Umeå. Förhoppningsvis finns det någon annan metod att ta till att punktera mina cystor, än att göra det med hjälp av ultraljud som var planerat.

Ska det vara så svårt????

Jag vill bli frisk från detta konstanta illamående och kräkningar, det går att likna med början på en graviditet...
Jag mår illa, kräks och buken växer... vem vet jag kanske är skengravid... hahaha!!!
För jag ska ju faktiskt bli bonusmormor om någon månad och hon mår ju prima... jag har kanske fått det istället för henne =)

För att inte tala om hur mina närmaste påverkas av hur jag mår... det är ju som sagt inte lätt att "gömma" att man kräks. För det ska ni veta att jag försöker att kräkas så tyst det går för att de inte ska höra.Prova själv får ni se hur lätt det är!!! Nej, jag kan säga att det är helt omöjligt!!! Det är ju klart att de oroas när de hör hur jag mår, fast jag tror att jag sköter det snyggt och ingen ska höra.

Nej nu är det slut på dagens gnäll. Nu ska jag tänka positivt inför morgondagen läkarbesök. De kommer att ha en jätte bra lösning just för mig!!

Njut av dagen!!

Kram

Att inte visa någon annan

2011-06-11T08:56:00.000+02:00

Jag har en förmåga att inte vilja visa andra hur jag mår. Jag vet inte riktigt varför men det känns som om jag vill förskona dem på något sätt.

Hela tiden när någon frågar säger jag alltid att det är antingen bra eller sådär. Jag svarar aldrig att det känns riktigt tungt och om jag skulle säga det så avslutar jag alltid med att säga att det blir bättre.

För mig känns det som om jag inte vill lasta på någon av det jobbiga jag känner, utan att de inte ska behöva oroa sig på något sätt.

Men ibland när allt känns som jobbigast och jag bara skulle vilja gråta i någons famn, då har jag ett sätt somn gör att jag åtminstone kan tillåta mig själv att vara ledsen.

Jag brukar helt enkelt se till att jag är ensam, bestämma mig för att vara ledsen/arg under en viss tid, och då är jag verkligen ledsen/arg. Och när tiden är slut så har det absolut värsta oftast gått över.

Jag vet att detta sätt är ett bra sätt för mig att dels få ut det jag känner men också att sedan kunna gå vidare mot nya mål och utmaningar. Inte fastna i det som känns tungt och jobbigt.

Allt detta kanske låter konstigt, ja det gör det säker. Men det funkar för mig.

Kram

Bara väntan

2011-06-10T18:03:00.000+02:00

Nu har jag väntat i två dagar på att min läkare ska återkoppla till mig med ett remisssvar.
Jag är ju som sagt lite otålig av mig, men det är ju heller inte så roligt att kräkas om vartannat.

Idag har jag pysslat på lite hemma, ställt ut poolen så att det går att svalka fötterna i sommar.

Ja nu är det äntligen sommarlov för skolbarnen =)

Lite historik

2011-06-08T17:38:00.001+02:00

För ett antal år sedan (2001) diagnostiserades jag med sjukdomen cystnjurar. Från början tog jag det ganska så hårt, mest psykiskt faktiskt och det berodde nog mest på okunskap.

Det upptäcktes av att jag vid en kraftig infektion i kroppen(CRP 328) som man inte kunde hitta orsaken till, gjorde en CT röntgen och då gjordes dessa delikata fynd. de hittade cystor på njurar och lever. Vi det tillfället var jag inlagd i två veckor. Läkarna trodde att jag haft en infektion i en av cystorna.

Ingen i min familj har visat sig att ingen har samma sjukdom så någon måste ju vara den första och det blev jag.

Efter en tids sjukskrivning så började min resa med positivt tänkande, och det har tagit mig långt.

Jag har levt precis som vanligt och hela tiden bestämt mig att detta ska inte få påverka mig. Jag ska inte vara sjuk!!! Och jag har heller inte känt mig så speciellt sjuk.

Endast vid några enstaka tillfällen har jag fått kraftiga urinvägsinfektioner och varit inlagd för infektioner någon enstaka gång.

Men hela tiden har jag känt mig positiv, det kan också bero på att min njur och lever värden har sett riktigt bra ut.

Och det gör de väl idag också, men en viss försämring har det ju blivit.

Nu under hösten 2010 har jag fått börja med blodtrycksmedicin och lite D- vitamin. Och det är ju inte hela världen. Det gäller bara att komma i håg de små rackarna.

Mina njurar har växt och blivit riktigt stora, men ändå så har jag 45% funktion i njurarna.

Det stora problemet för mig idag är inte njurarna utan de stora cystorna på levern. Ca 75% av levern är full med cystor och den största ca 6 - 8 cm.

Det som också har följt mig hela tiden är att jag har lite lågt med järnmättnad och tidigare ätit järntabletter, men nu under våren 2011 fick jag en injektion av järntillskott.

Vid början när allt upptäcktes låg mitt krea på 81 och idag ligger det på 109.

Det som i dagarna bekymrar mig mest är dessa cystor i levern, de har blivit så pass stora och börjat göra att det finns liksom väldigt lite utrymme i min mage. Vilket innebär att jag mår illa och kräks rätt så ofta.

Det här med illamåendet började i slutet av 2010 och fortsätter fortfarande. Jag har varit i kontakt med min läkare, första gången 31 januari och efter många turer hit och dit fick jag en remiss till Umeå och de skulle punktera mina cystor. Detta kändes som en lättnad för mig eftersom jag blir allt tröttare och tröttare efter mina kräkperioder.

För tillfället är jag sjukskriven och skulle vara det fram till den preliminärt planerade operationsdagen 16 juni. Men idag 8 juni 2011 fick jag veta när jag ringde Umeå om vilken tid jag skulle läggas in, att operationen var inställd. Någon läkare hade sagt att detta inte var genomförbart. Så nu sitter jag här arg och ledsen för att jag vet inte riktigt vad som händer.

Jag är nog mest arg för att man på Örnsköldsviks Sjukhus har förlagt remissvaret från Umeå. Sköterska i Umeå trodde nämligen att jag visste att det inte skulle bli någon operation och att man från Örnsköldsviks sjukhus skulle ha meddelat mig det.

Min sköterska är fantastisk här i Ö-vik och det är ju naturligtvis inte hennes fel, precis lika lite hennes fel när remissen som skulle till Umeå försvann, den var borta från 5 april då min läkare sa till mig att hon skulle skicka remissen ända fram till 21 maj då hade Umeå sjukhus fått den. Remissen hade tyvärr fastnar hos någon läkarsekreterare!!!!! Förmodligen ligger väl mitt svar någonstans.

Hur som helst så vet jag just nu absolut ingenting om vad som händer, och jag väntar på att de ska hitta remissvaret.

Men hoppet är ju inte borta än... det kommer att bli bättre men det tar bara en väldans lång tid.

Tur att man har några kilo över att bjuda på =)